Deprecated: Non-static method JApplicationSite::getMenu() should not be called statically in /customers/3/4/a/ordpilot.se/httpd.www/templates/gk_creativity/lib/framework/helper.layout.php on line 167 Deprecated: Non-static method JApplicationCms::getMenu() should not be called statically in /customers/3/4/a/ordpilot.se/httpd.www/libraries/cms/application/site.php on line 272

Ann-Cathrin Granbäcks blogg

En lördag i februari

Första lördagen i februari är snart lagd till handlingarna. En dag som tillbringats med bästa sällskap; mina söner och deras flickvänner. Finaste ungdomarna som jag är stolt och glad över. Lycklig med. 

Det är så härligt när jag får agera kycklingmamma och ha dem under vingarna. Idag var det hos Anton och Sofia i Sundsvall. Lille Illidan fick också vara med så klart. Mina barn är mitt bästa. De gör mig till en bättre människa helt enkelt. Kärlek rakt upp och ned - enkel och okomplicerad. Utan minsta krusidull :)

Annars då? Ja, jag har lärt mig att spam finns överallt och drabbar oskyldiga när man minst anar det. Har blockerat taggar och meddelanden med porrfilmer på Facebook på löpande band  idag. Jobbigt för alla inblandade parter. Sedan kan jag också konstatera att jag nog växt ifrån Melodifestivalen. Så trist och intetsägande... När jag var tonåring var Mellon helig och jag spelade in på video. Kollade tusen gånger och kan än idag texterna till många av er andra glömda bidrag. Jag säger bara - John Ballard... :) Jag tänker dock inte ge upp än, sitter nog bänkad nästa vecka också. Men hade Molly, Polly och Holly vunnit, då vette gudarna...

1822 Hits
0 Kommentarer

På kurs med Ku... Ordpilot :)

Jag har hållit på länge. Ändå kan jag inte allt. Ibland känns det frusterande. Ibland skönt. Skönt därför att jag då måste behålla hungern och viljan att utvecklas. Bli bättre.

Under en lång, lång tid har jag känt behov av att utvecklas som fotograf. Eller rättare sagt - ta några steg till att BLI fotograf. Som multimediamänniska (love the word) krävs det att jag behärskar allt. Det är också min styrka - jag kan mycket. Ibland mycket lite ;)

Som det här med att fotografera. I dagsläget förlitar jag mig för mycket på kamerans autofunktion och bra kunskaper i Photoshop. De senare har räddat mig många gånger. Men det går inte att trolla med knäna alla gånger. Jag vill behärska att fota i alla sorters ljus, kontrollera skuggor, styra färgåtergivningen redan i kameran, skapa levande bilder med skärpedjup. Och då krävs det mer än jag kan nu. Det krävs att jag fotar manuellt.

SÅ idag har jag haft kurs med mig själv. Sparade på det sättet några tusen... och jag är också van vid att hitta information och lära mig själv. Sedan har jag en god vän jag kan fråga när bländare och slutare krullar ihop sig i hjärnan. En första kursdag, som förhoppningsvis ska bli fler. Nu är det bara att öva på både för skojs skull och i skarpt läge. Till sist så... 

Här är några av dagens motiv. Det blev tema närbilder.

Flamingoblomma i mitt kontorsfönster.

Ordpilotpennor i glas.

Min yngste son tittar på mig varje dag från väggen. 

Alt skulle vara skarpt. Och det blev det!

Kan en brandsläckare vara sexig?

Senaste kommentar i detta inlägg
Guest — Gunnela
Finfina bilder.. Strongt gjort att ha skärpan bara på ALT kul, det vet jag inte hur man gör... Kanske bara att rikta objektivet på... Read More
fredag, 06 februari 2015 16:45
1895 Hits
1 Kommentar

Företagsfrukost grund för kreativ dag

Dagen inleddes på ett lite annorlunda sätt. Jag åt nämligen frukost med 80 andra trevliga människor. När Kramfors kommuns näringslivsavdelning bjöd in till årets första företagsfrukost på hotell Kramm blev det succé. Jag har varit på flera andra frukostar, man aldrig tidigare har så många dykt upp. Roligt och inspirerande!

Organisationen Företagarna i Kramfors ordförande Ulf Öberg berättade om det som runt om i landet kallas Kramforsmodellen, vilket innebär ett nydanande sätt att tackla styrelsearbete så att utkomsten blir så medlemsnära och nyttig som möjligt. Därefter tog Peyman Vahedi, rektor vid Ådalsskolan, över mikrofonen och delgav åhörarna det arbetssätt som fått även Kramfors gymnasieskola att benämnas Kramforsmodellen. Häftigt att vi har flera nationellt ledande utvecklingsarbeten i vår kommun.

Att det är så bekräftade även nyblivna kommunalrådet Jan Sahlén (S) som menade att det sker enormt mycket bra i Kramfors kommun. Men också att det finns tre områden där vi bör spetsa utvecklingen;  energi och miljö, jämställdhet och kultur.

Med den här positiva upplevelsen, som naturligtvis innehöll en dignande läcker frukostbuffé, i ryggsäcken (eller magsäcken rättare sagt...) så känns det lätt att ta itu med jobbet. 

Tjoho! Ha en bra dag!

:)

 

1786 Hits
0 Kommentarer

Samtal om Samtal

Känslan att skicka iväg en bok på tryck är obeskrivligt härlig. Samtal om Samtal har jag arbetat med i över ett halvår (jobbar ju med massor av saker samtidigt). Det är en en amerikansk metodbok för ungdomar om kommunikation. Jag har översatt och bearbetat materialet till svenska. Uppdragsgivare är Astrid Frylmark, OrdAF. För omslagsillustrationen står duktiga Pia Niemi, Pictus.

Nästan som vid Tjejvasan - nu ska jag njuta av målgången!

:)

 

Senaste kommentarer i detta inlägg
Guest — Gunnela g.nordlander@hotmail.se
Lycka till och hoppas att boken " hamnar i god jord" g.nordlander@hotmail.sem
tisdag, 03 februari 2015 08:42
Guest — Ann-Cathrin
Tack Gunnela! Min uppdragsgivare Astrid Frylmark är logoped med eget bokförlag, så boken är i absolut bästa händer.
tisdag, 03 februari 2015 08:43
1904 Hits
2 Kommentarer

Logoype åt High Coast Ultra

High Coast Ultra är en relativt nytt långlopp inom extremmarathon. Det utmanande och extremt vackra loppet går längs Högakustenleden från Örnsköldsvik till Högakustenbron, en sträcka på närmare 13 mil. Det finns även en distans på halva sträckan. Starten går då vid Naturum, Skuleberget, i Docksta.

När arrangörstruppen nu börjar planera och marknadsföra årets upplaga av loppet fick Ordpilot frågan att producera en ny logotype. Tanken jag haft är att på ett enkelt och åskådligt sätt sammanfatta allt vad det innebär att anta utmaningen att springa i Höga Kusten. Färgmässigt har mina uppdragsgivare möjlighet att variera sig så som de önskar. De har beställt fyra färgtoner, men variationerna är oändliga. 

 

 

1790 Hits
0 Kommentarer

Saker man inte alltid förstod eller förstår

När jag var liten gick jag på söndagsskola på Missionskyrkan i Ullånger. Det här utspelade sig på 70-talet och ledarna var av den "gamla stammen". Vi sjöng sånger med texter i stil med
"Gå uppför solskensberget varm och röd om kind. Gå uppför solskensberget mött av himlens vind. Vänd, vänd dig bort från synden, se mot skyn var dag. Gå uppför solskensberget, du och jag."

Söndagsskollärarna läste ur bibeln och berättade spännande episoder. Extra kul var det när de tog fram flanellograftavlan och illustrerade berättelserna med bilder. Lyckan var stor när man fick gå fram och sätta fast en bild. Så spännande! Efter andaktsstunden gick vi en trappa ned och pysslade med olika saker. Som avslutning fick man välja ett bokmärke att ta hem. Ibland fick vi också serietidningar innehållande tecknade bibelberättelser.

Det roligaste inslaget var dock när man en och en fick gå fram till kyrkans altare med en peng i handen. Det var med pirr i magen jag stoppade i slanten och såg den lilla pojken nicka med huvudet. Sparbössan såg nämligen ut som en liten färgad pojke (negerpojke sa vi) som satt på knä med händerna bedjande utsträckta uppåt. Varje gång han fick en slant böjdes nacken tacksamt till en hälsning. Tack för ditt bidrag, sa han till mig. Jag visste ju också att man alltid måste äta upp sin mat, "Tänk på barnen i Biafra..."

Inte hade jag som barn en enda tanke på att sparbössan kunde ses som nedvärderande. I princip rasism. I alla fall ett bevis på vårt sätt att se på verkligheten i Afrika och de människor som bor där. En verklighet som vi européer i allra högsta grad påverkat. Sällan positivt.

Bildens sparbössa kommer inte från min söndagsskola och jag har inget minne av att det stod "Söndagsskolbarnens hednamission" på vår. Men det skulle inte förvåna mig om inte mina pengar gick just dit. Till hedningarna. Herregud! Ett sådant uttryck, hur kan man se andra människor som hedningar och mindre värda.

Tiderna var sådana, säger du kanske. Ja, det stämmer. Det var så tongångarna gick då och tyvärr tror jag att tankesättet lever kvar, fastän i andra ordalag. Vi har en tendens att hela tiden tro att vårt sätt att vara och leva är det bästa.

Skulle jag godta att mina pojkar hade fått sig en sådan dos "kristendom" till livs varje söndag? Nej, definitivt inte. Men allt har förändrats och det som var godtagbart då är det inte idag. Frågan är bara vilka saker vi gör nu för tiden som vi kommer att skämmas över om 40 år.

Skäms jag då för att ha känt glädje över att ge negerpojken pengar varje söndag? Inte ett dugg! Att han betraktades som en hedning gick mig totalt förbi. Därför stoppar jag då och då en tjuga i den knäböjande romska kvinnans kopp utanför Coop i Kramfors. Inte heller hon är någon hedning... :)
Jag pratade lite med henne häromdagen och frågade hur hon orkade, om hon inte frös. Hon svarade:
- Jag orkar genom att tänka på mina barn.

 

3597 Hits
0 Kommentarer

Annons i Kramforsbladet

1979 Hits
0 Kommentarer

Fler dimensioner än en

Jag är en obotlig samlare. Inte på allt, men vissa saker fastnar i mitt hjärta och jag kan inte göra mig av med dem. Brev, vykort, födelsedagshälsningar, små handskrivna lappar. Bits and pieces som man säger på engelska. Eller ditt och datt på svenska.

Ikväll skulle jag leta efter en dikt som min farfars bror har skrivit om Nordingrå. I jakt på den hittade jag ett vykort jag köpte för många år sedan på en resa i Tyskland. Motivet föreställer ett par skor som ser ut som bara fötter. Eller är det ett par bara fötter som ser ut som skor? 

Fascinerande bild, eller hur?

Målningen "Den röda modellen" är gjord av Rene Magritte (1898-1967), en belgisk mästare på surrealism. Det är häftigt tycker jag att målningen och motivet förenas till en slags öppen bildgåta. Vad är vad? Metaforen blir det till synes motsatta. Motivet är både inuti och utanpå på samma gång. 

Jag har också läst att Magritte målat en dörr som på samma gång är öppen och stängd. Det omöjliga blir möjligt. 

Sånt är inspirerar mig. Får mig att tänka och fundera. Reflektera över att allt faktiskt inte alltid är vad det först ser ut att vara. Att det mesta har fler bottnar än en. Bara man ger människor, händelser, uppdrag, whatever tid och eftertanke så kan nya världar öppna sig.

Jag är spänd på vilka nya bilder och utmaningar som väntar bakom kröken!

:)

2097 Hits
0 Kommentarer

Smal och snygg i en vindsvåning...

En god vän uttryckte en gång lite halvt desperat ”Oh, jag önskar jag kunde klona mig själv!” Vardagssituationen med hus, familj och jobb, jobb, jobb kändes övermäktig och hon önskade kraft någonstans ifrån.

Visst känns situationen igen? När dygnets alla timmar är fullspäckade av krav, både ”riktiga” och självpåtagna måsten, kan livet faktiskt te sig dystert. Min väns önskan om duplicering var skämtsamt yttrad, men en stor portion allvar fanns där bakom.

Vem har inte någon gång funderat över livet och dess mening? När den grå lunken stelnat till själlösa rutiner, när det man egentligen tycker om att göra inte längre förmår att skänka glädje och när till och med fritidsintressena känns stressiga.

Det är när JAG inte får plats i MTT liv som missbelåtenheten infinner sig. Min väns fundering om kloning känns därför faktiskt lite kittlande. Om det fanns fler Ann-Cathrin skulle ju alla möjligheter öppna sig!

Så här skulle det se ut:

Ann-Cathrin2 skulle bara ligga på sängen och läsa bra böcker.
Ann-Cathrin3 föredrar att sätta sig under en björk i vitsippsbacken för att studera vårfåglarna och lyssna till humlornas surr. Den sportiga delen av mig skulle få sitt lystmäte stillat genom att Ann-Cathrin4 ständigt befann sig i skidspåret på Vågsfjärden. Naturligtvis skulle solen alltid lysa och himlen vara vackert mörkblå.

Eftersom jag hela mitt liv bott på landet (förutom studieåren i Umeå) känner jag nyfikenhet på stadslivet och dess fördelar. Ann-Cathrin5 bor därför i en läckert inredd vindsvåning i Gamla Stan och är mitt inne i en lovande karriär som… ja, det är en hemlis. Men jag kan säga att Stockholmsjaget är smal, snygg och alltid följer de senaste modetrenderna.

Men å andra sidan finns det en Greenpeaceaktivist i mig också, så Ann-Cathrin6 har kastat pumpsen och iklätt sig fotriktiga kängor samt en bekväm outfit. Miljömedvetenheten är stor och åsikterna om hur samhället ska förändras för att följa den ekologiskt hållbara linjen är många.

Ann-Cathrin7 vore nöjd med om tiden skulle räcka till för att läsa dagstidningen i lugn och ro, kanske börja skriva på den där romanen. Ann-Cathrin8 vill lära sig fota manuellt.

Nr. 9 av mitt ego skulle frigöra mer tid till att hälsa på föräldrar och de närmaste släktingarna. Men 10:an tror jag skulle längta efter sitt ursprungliga jag; originalet av Ann-Cathrin.

För i slutänden är det bara att konstatera – jag är rätt nöjd med livet som det är. Och alla de olika Ann-Cathrinarna finns ju faktiskt redan i någon form. Förutom karriäristen i Stockholm då… men man kan jobba bra med Nordingrå och Kramfors som bas också!

1980 Hits
0 Kommentarer

Grattis Sandra Näslund!

Så himla kul att duktiga Kramforstjejen Sandra Näslund belönades vid Idrottsgalan. Hon är definitivt värd utmärkelserna "Årets nykomling" och Svenska Dagbladets lilla bragdguld. Fast vi i Kramfors kommun har så klart haft ögonen på den duktiga tjejen ett bra tag. I mars ifjol gjorde jag en intervju med henne till Kramforsbladet. Artikeln blev så här:

Laddar bäst batterierna hemma

Det går utför. Och det går fort. Fast i Sandra Näslunds fall är det bara positivt. 17-åringen från Kramfors har upplevt en makalös säsong i världens skicrossbackar.
- Alla mina förväntningar har infriats med råge.

Sandra Näslund sitter lugnt tillbakalutad i soffan hemma hos pappa på Kyrkviksvägen. Här mellanlandar hon så ofta hon kan. Eftersom resorna är många och långa känns det perfekt att hinna ladda batterierna med familjen.
Kombinationen alpin sport på elitnivå och gymnasiestudier är en ganska tuff nöt att knäcka, men Sandra klarar det genom att studera vid Tärnaby Skidhem. Skidhemmet är en filial till Storuman Folkhögskola och erbjuder aktiva tävlingsåkare en möjlighet att plugga i sin egen takt. Sandra har valt att dra ut sina gymnasiestudier till fyra år och är nu inne på det andra.
- Jag får uppgifter av skolan att klara av och tar eget ansvar för att de blir gjorda. Disciplin är ett måste alltså även när det gäller pluggandet.

När Sandra Näslund gick in i sin första ”riktiga” säsong som världscupsåkare hade hon ambitionen att vara bland de 20 bästa totalt. Vi vet alla att det gått betydligt bättre än så. Femteplatsen på OS är naturligtvis en fantastisk fjäder i hatten, men också de framskjutna placeringarna i världscupstävlingarna imponerar. När Kramforsbladet träffar Sandra ligger hon på åttonde plats totalt, men lyckas bli trea några dagar senare och klättrar då ytterligare.
- Jag är sjukt nöjd med hela säsongen. Nu laddar jag för JVM i Italien i början av april och hoppas förbättra den fjärdeplats jag hade ifjol.
Därefter längtar Sandra efter att få ta det lite lugnare. Hon älskar att träna och tävla, men det tar även på både fysiskt och psykiskt. Inför varje tävling är hon så taggad att hon nästan inte är kontaktbar.
- Men det är glömt sekunden jag korsar mållinjen, då vill jag bara köra igen.

Fast som sagt, lite tid att njuta av framgångarna, utvärdera och lägga upp nya mål är inte helt fel. Det finns många bra möjligheter till barmarksträning i Kramfors och hon har flera gym i närheten. Sandra hoppas även hinna spela lite fotboll; den sport utanför alpin åkning hon älskar mest.
- Det blir härligt att få tid att vara hemma och träffa kompisar.


 Nu vet vi alla att Sandra drabbades av en tråkig skada förra helgen då hon körde ihop med en konkurrent och slet av ledbandet i knäet. Jag hoppas dock, är faktiskt helt övertygad, att hon kommer tillbaka med nya krafter nästa år. Och då hejar vi som sjutton :)

 

 

2263 Hits
0 Kommentarer

Kul och kreativ marknadsföring

Min kontorsgranne på Företagens Hus är chef på hög nivå inom Apoteksvärlden. Häromdagen kom hon in med ett leende på läpparna och en liten gåva. En penna som är utformad som en spruta.

Marknadsföring när den är som bäst! Man lyfter fram sin verksamhet på ett skickligt, kreativt och humoristiskt sätt. Rätt så!

:)

1731 Hits
0 Kommentarer

Naturligt är bäst

Ännu en helg är till ända. En lugn helg utan något större mankemang. Mysbyxorna har varit på mest hela tiden... :)

Igår åkte råsaftcentrifugen fram. Du minns kanske att jag före jul skrev ett inlägg om årets julklapp som var aktivitetsbandet. Nåt sånt fick jag tack och lov inte. Fjolårets klapp råsaftcentrifugen missade jag också, men köpte en i höstas när äppelträden dignade av skörd. Nu provades tingesten till juicetillverkning och det funkade alldeles ypperligt. Apelsin och ananas smakar mums ihop! Och kiwi och vindruvor blev också gott. Juicen blir dock ganska "stabbig" och jag tar hälften juice, hälften vatten i glaset. Då smakar det perfekt och känns inte så slösigt på frukt. (Men det gjorde lite ont att slänga allt fruktkött, lite slöseri enligt mig.)

Med en sådan läskande upplevelse laddar jag för den kommande veckan. Som ska bli SOCKERFRI! Håll tummarna för att en sockerråtta som jag ska klara det.

:)

1757 Hits
0 Kommentarer

Logotyper till företag med två inriktningar

Den senaste tiden har jag bland annat jobbat med en för mig helt ny uppdragsgivare. Det är Christina Sagersten i Sundsvall, som driver företaget Modi, där fokus ligger på inspiration, utbildning, processledning och coachning inom förändringsledning, verksamhetsutveckling, värderingsarbete och projektledning. Inom ramen för MODi har hon även ett ben i släktforskarvärlden, denna del av företaget kallar hon DNAguiden.

Eftersom basen är densamma harmonierar de två logotyper jag tagit fram med varandra. Det ska synas att det är ett och samma företag, men med olika inriktningar. Samma uttryck, look and feel så att säga.

Ordpilot önskar Christina och MODi lycka till i sin verksamhet!

 

 

 

 

1720 Hits
0 Kommentarer

Tulpaner till dig

Det är tulpanens dag idag. Jag älskar tulpaner. Vackra, livgivande, hoppingivande blommor. Även om de odlas i oljeuppvärmda växthus och man egentligen inte borde köpa dem den här tiden på året, så kan jag inte låta bli. På det här viset vill jag också ge dig som läser det här ett gäng tulpaner. Jag känner att du är värd det! Ha en bra dag - vänner, uppdragsgivare, alla! 

1936 Hits
0 Kommentarer

Je suis Charlie. Mais je suis Ifemelu aussi...

Någon gång för länge sedan läste jag att bra litteratur ska kunna smälta de frusna sjöarna vi har inombords. Att orden och berättelserna ska berika oss och få isen att smälta. Det stämmer.

Att det skrivna ordet, ja all typ av litteratur, är kraftfullt sprängstoff har vi fått bevittna de senaste dagarna. Det finns en fara i att komma för nära helt enkelt. Några är rädda för den eld som litteraturen drivs av. Den eld som får människor att författa, skapa. Men även den eld som tänds i oss som konsumerar litteratur. 

Vad är man rädd för? Sanningen? Fast det finns ju egentligen ingen sanning. Eller rättare sagt - det finns hur många sanningar som helst. Det är när man tror att det finns ett allenarådande spår som det blir fel. Om jag ska överföra mitt sätt att leva och mina tankar på någon annan, då skapas konflikt. Sedan är det ju tack och lov extrema ytterligheter det som hände i Paris. 

Ändock hände det. Mitt i vår moderna vardag. Vi följde dramat i realtid via radio, tv, internet. När vi jobbade, åkte bil, åt middag, levde våra trygga liv. Lika trygga liv som fransoserna trodde de hade när de gick in för att handla matvaror.

Under nazitiden brann bokbålen. Författaren Salman Rushdie lever sedan många år under dödshot. I vår moderna tid dödas begåvade satiriker. Ja, litteraturen berör. 

Litteratur har alltid berört mig. Ända sedan jag har liten har jag varit en bokmal. I yngre år en stor bokslukare - Kitty, Femgänget och Enid Blytons alla andra böcer, massor av hästtjejer vid namn som till exempel Britta och Jill, Lilla Huset på Prärien med Laura Ingalls, Sagan om Isfolket etc etc etc. Jag satt alltid med en bok i handen. Minns att pappa ibland lite irriterat muttrade nåt om att jag alltid skulle ha näsan i nån bok. Han ville nog att jag skulle vara mer närvarande under bilresorna på semestern och "seeee mig omkring". Vi skulle ju kanske aldrig komma dit igen... (Åh gud, vad jag har försökt hålla igen med den kommentaren nu som vuxen när pojkarna hellre haft näsan i nån bok eller ett gameboy)

Sanningen är den att jag ju var på en egen resa under mina läsestunder. Min fantasi har alltid varit livlig och jag identifierade mig starkt med de huvudpersoner jag läste om. Jag VAR Laura Ingalls, jag VAR häftiga pojkflickan George som löste alla mysterier och åt fruktpajer. Jag VAR Kunta Kinte en period när jag åkte buss till gymnasiet i Kramfors. Några veckor senare VAR jag Erik Ponti i Guillous roman Ondskan. Lite senare förvandlades jag till en person i fantasyvärlden Vattenfolkets Land.

Litteratur har berikat mig genom hela mitt liv. Litteratur har fått mig att förstå andra "världar", sätt att leva och tänka. Litteratur har fått mig att brinna. Men jag har aldrig blivit skrämd. Det är de rädda som får mig att bli rädd. De som vill begränsa och tvinga andra till sitt sätt. 

Vad får mig att brinna just nu? Överst på läslistan ligger "Americanah" av Chimamanda Ngozi Adichie. Ifemelu och Obinze blir kära redan i tonåren i Nigeria. Hon får ett visum för att studera i USA och meningen är att han ska komma efter. Av olika anledningar blir det inte så utan de går vidare i sina egna liv. Hon startar bland annat en blogg som belyser det faktum att det definitivt finns rasism i världens största demokrati. (Citat ur boken): "I Amerika existerar rasismen men alla rasister är spårlöst försvunna. Rasister tillhör det förflutna. Rasister är de ondskefulla vita människorna med sammanpressade läppar i filmer som utspelas under medborgarrättsrörelsens era. Det här är grejen: rasismens uttrycksformer har förändrats men språket har det inte. Så om man inte lynchat nån så kan man inte kallas rasist. Om man inte är ett blodtörstigt monster så kan man inte kallas rasist."

Visst känner du igen det. Alla som uttrycker en åsikt med meningen "Jag är inte rasist, men..."

Hela boken är fylld av tankeväckande händelser, tankar, beskrivningar. Det är ögonöppnande att läsa om hur det är att vara ung kvinna med afrokrull i den moderna USA och förstå att man aldrig någonsin kommer att tas på allvar om man inte har rakt hår. Jag har aldrig tänkt på vilka metoder som måste till för att få ett långt krulligt hår att tämjas till rakt. Jag har definitivt aldrig tänkt på vilken frisyr jag själv ska ha för att bli bemött på ett värdigt sätt. 

Just nu ÄR jag alltså Ifemelu. Jag, en 48-årig vit två barnsmorsa med allt bra förspänt i livet, har förvandlats till en nigerianska som jag följer från tonåren till yngre medelåldern. Jag upplever en annan värld än min. Och jag älskar det! 

 

Jag avslutar det här blogginlägget med ett citat från en biografi om Voltaire:

I do not agree with
what you have to say,
but I will defend to the death
your right to say it.

Leve åsiktsfriheten och rätten att uttrycka sig!

1845 Hits
0 Kommentarer

Alive and kicking...

Sällan har väl en rubrik känts så mal placé som denna... Men trots det avskyvärda dådet i Paris kan jag inte låta bli att använda det. Det stämmer så på pricken in. Efter en lång jul- och nyårsledighet är Ordpilot i full verksamhet igen. 

Hemsidor, skyltar, broschyrer, logotyper, roll ups, skapa utskicksmallar, intervjuer, artikelskrivande, fotografering, bokkorrigering... Något av det som står till buds för mig att välja att jobba med under dagarna just nu. Det blir aldrig långtråkigt, så mycket är klart. Stundtals kan det vara pressigt att hinna med allt själv (och jag hinner inte riktigt med heller, vissa saker ligger på kö) och att alltid komma med fiffiga och kreativa lösningar för att leva upp till uppdragsgivarnas behov. Den största pressen sätter jag dock på mig själv.

Då gäller det att ha oaser att gå till. Träffa människor som ger energi och göra saker tillsammans som stärker det inre. Tack till dig! 

 

 

1925 Hits
0 Kommentarer

50 nyårslöften

Så är det åter dags. Dags att avrunda ett år. Göra bokslut och kika in i nästa. Då tillhör det på något vis att man avlägger nyårslöften i stil med att motionera, sluta röka och sånt. Tränar gör jag regelbundet och rökt har jag aldrig gjort (jorå, tjyvrökt, men det räknas inte...), därför har jag funderat ut följande:

Detta ska jag göra 2015

1 Stå upp för människor som behöver mitt stöd
2 Umgås med människor som ger energi
3 Läsa massor av böcker
4 Älska mina barn tills de ber om nåd ;)
5 Lära mig äta bruna bönor och Janssons frestelse

6 Fortsätta trivas med att prata med okända människor
7 Sluta oroa mig för vad andra tycker och tänker
8 Fråga om det är något jag inte förstår
9 Lära känna fem nya personer
10 Ge berömmande ord till minst en person om dagen

11 Fortsätta min samling på amaryllislökar
12 Tro på min egen inre förmåga
13 Förklara lugnt fastän jag inombords tycker nån är bra korkad
14 Närma mig människor som gör mig osäker
15 Finnas för mina syskon och föräldrar när så behövs. Och annars också.

16 Inte uttala mig tvärsäkert om saker jag inte behärskar
17 Dricka gott vin i fina glas
18 Ge dig en mental high five
19 Lyfta fram kvinnors driv och entreprenörskap
20 Äta minst en utländsk maträtt jag aldrig ätit förut

21 Ge pengar till tiggare
22 Inte bli arg över småsaker
23 Tycka att det är roligt att tömma komposthinken
24 Inte dras med i politiska diskussioner
25 Le så mungiporna snuddar vid örsnibbarna

26 Åka till minst en plats jag aldrig besökt förut
27 Acceptera att det står odiskad disk på diskbänken. Ibland.
28 Sjunga, sjunga, sjunga
29 Bli bättre på att sätta tydliga mål med företaget
30 Plocka en bukett liljekonvaljer och njuta av våren

31 Säga "tack så mycket" så ofta tillfälle ges
32 Fortsätta motionera och röra på mig
33 Tro att det finns en mening med allt som sker
34 Inte klaga på vädret
35 Hälsa på mormor oftare

36 Ta emot komplimanger med ett "tack". Inte säga emot.
37 Fundera över varför jag i vissa situationer tycker synd om mig själv
38 Njuta av alla årstider
39 Fortsätta äta keso så det sprutar ur öronen
40 Alltid vakna på rätt sida

41 Ge den som behöver en kram just en kram
42 Ifrågasätta
43 Klappa snälla hundar
44 Våga gå i skogen ensam trots att man kan gå vilse
45 Hitta ny musik att lyssna på

46 Vara tacksam för allt livet gett mig
47 Leva här och nu
48 Inte tycka att det är skämsigt att torka sig med träningsbyxorna när jag glömt handduken och ska lunchträna på Träningsvärkstan
49 Stänga av närvaron ibland
50 Försöka infria denna ambitiösa lista

GOTT NYTT ÅR ALLA!

Ps. Jag kom just på en sak till. Men vill inte ta bort nåt av det jag listat och orkar inte heller hitta på upp till 60. Jag ska fortsätta vara nyfiken! Det ska jag. Trots att mina söner ibland tycker jag är väl frågvis... :)

 

 

Senaste kommentarer i detta inlägg
Guest — livetsgoda@telia.com
Gott Nytt År till dig också Ann-Cathrin! Tack för dina fina blogg, jag läser det gärna! Och lycka till med alla Nyårslöften!!!!! ... Read More
tisdag, 30 december 2014 15:19
Guest — Ann-Cathrin
Tack Jeltsje och kram tillbaka! Gott nytt åt också!
tisdag, 30 december 2014 22:19
2543 Hits
2 Kommentarer

Ljusare tider i sikte

Så här års hör man många kommentarer om att det äntligen vänt och att vi nu går mot ljusare tider. Att vi är precis mitt emellan två midsomrar. Folk njuter av att dagsljuset dröjer sig kvar allt längre. Solen ger välbehövlig kraft att orka med vardagen.

Riktigt så årstids- och väderberoende är inte jag. Enligt mitt tycke har alla årstider något speciellt och jag älskar vintern. Särskilt nu när det kommit snö och är så kallad "riktig vinter". Promenera, jogga, åka skidor - det är härligt när det biter lite i kinderna och och det bolmar om andedräkten.

Att bo i hjärtat av Höga Kusten, som jag envisas att utnämna Nordingrå till, är fantastiskt. Det böljande landskapet lockar och fascinerar. Men alla bergen gör också att det på en hel del ställen råder skugga stora delar av dagen så här års. Så är det hemma hos mig i Orsta. Just nu ses strålarna kika från mellan Själandsklinten och nästa berg (som jag inte vet vad det heter) ungefär tjugo minuter per dag. Kring elva-tiden idag såg det ut så här från mitt köksfönster.

Det här är faktiskt ett vårtecken. Att följa hur solen kämpar för att nå över krönet på berget, det är något jag följt med intresse sedan vi flyttade hit 1992. När den till sist besegrat berget och strålar på en klarblå himmel, då vet man att det är vår i sikte! 

Snart är det alltså dags att plantera om krukväxterna och ta fram fröpåsarna för sådd av årets sommarblommor. Men först ska jag klara av annandagsmiddag för min mor och hennes sambo :)

Ha det gott alla! 

1903 Hits
0 Kommentarer

Tack, men nej tack

Idag fick jag ett mejl. Från Phone House. Det hade den lockande rubriken "Alla älskar hårda paket!" Javisst, hårda paket kan vara trevliga att få. Mjuka också i ärlighetens namn. Men så kom det: "Aktivitetsarmband på köpet."

Ahaaaaa... innebär det då att alla älskar aktivitetsarmband? Att jag genast blir sugen att sticka iväg till Övik eller Sundsvall (där mitt närmaste Phone House-varuhus finns, endera sju eller elva mil enkel resa) för att köpa en Iphone, Samsung Galaxy Tab mini, Xperia Z3 eller någon av de andra produkterna som salufördes i mejlet? Bara för att också få ett aktivitetsarmband.

Älskar jag aktivitetsarmband? Nä...
Vill jag ha ett aktivitetsarmband? Nä...
Vet jag ens vad ett aktivitetsarmband är? Nä...

Så snälla Tomten, inga aktivitetsarmband i mina paket :)

Visst har jag hört talas om aktivitetsarmband. Det är ju för böveln Årets Julklapp. Utsedd av Handelns Utredningsinstitut, HUI. Deras kriterier för att utse årets julklapp är att den ska vara ny eller aktuell, säljas i stort antal exemplar och representera tiden vi lever i. Men jag fattade ändå inte. Jag fick googla...

"Ett aktivitetsarmband är den senaste hälsotrenden där du kan mäta din fysiska aktivitet och du bär det alltså runt handleden. Det är en slags hybrid mellan en stegräknare och en pulsklocka och kan till exempel mäta hur många kalorier du förbrukat, hur du rör dig under dagen eller hur många timmar du har sovit.

Aktivitetsbanden kan man sedan koppla ihop med sin telefon och sin dator så att man kan dela sig dig av dina resultat med andra via sociala medier."

Nämen, wow! Det låter faktiskt som om det skulle kunna vara en produkt gjord för just mig. Jag som tränar och motionerar regelbundet, ofta pratar om att gå ned i vikt och som sover lite för lite. Jag som dessutom gärna skriver på Facebook, bloggar, instagrammar, you name it. Det är borde väl vara en julklapp som passar mig som hand i handske?

Men nej. Vad jag istället behöver är något som får mig att tagga ned. Något som får mig att vara inaktiv istället för aktiv. Som får de tusen järnen i elden att sluta glöda ibland. Något som dämpar de ständigt höga ambitionerna och som regelbundet ger klappar på axeln i uppmuntran. 

Träna gör jag ändå. Pulsen känner jag pulsera i kroppen, stegen känns i låren, kalorierna har jag koll på sedan tonårstiden. Och skriva saker som du kan läsa, det gör jag med glädje utan ett uppmanande armband.

Med nio dagar kvar till julafton borde jag ha min önskelista klar. Och det har jag. Grejen är den att vi i min familj inte ger presenter till de vuxna, det är bara barnen som får gåvor. Det känns skönt att inte bidra till resursslöseri och slit- och slängsamhället. Men som sagt - några paket har jag glädjen att veckla upp. 

Så vad har jag önskat mig: böcker. En bok om nobelprisvinnaren Malala ligger högt upp på önskelistan, sedan vore det inte helt fel att läsa något av litteraturpristagaren Patrick Modiano. Med dessa två vid min sida kompletteras den aktivitetsfyllda julen med välbehövlig lugn och ro.

:)

 

 

 

2186 Hits
0 Kommentarer

Erbjudande

1903 Hits
0 Kommentarer