Tre dagar går fort. Sitter på bussen hem från Stockholm, passerade precis Tönnebro värdshus. Inte heller nu gjordes något måltidsuppehåll, men denna gång var jag beredd på det så jag hade inhandlat middag i form av en ceasarsallad på Pressbyrån. På vägen ned var jag helt övertygad om att vi skulle stanna och äta i mina svärföräldrars trakter, men ack vad jag bedrog mig. Mina två medhavda äpplen täppte inte till hålet i magen tillräckligt så jag bestämde mig för att köpa en macka av bussvärdinnan. Döm om min förvåning när en polarkraftsmacka (bakad 3 km från mitt hem i Orsta) och 2 dl juice kostade 60 kronor! Jag brukar inte vara snål, men då kunde jag inte låta bli att uttrycka att jag tyckte det var dyrt.
Nåja, nu är jag mätt och belåten. En liten påse nötter och russin blev det också. Om jag ska utvärdera Flashkursen har jag tyckt att den var både bra och dålig. Bra för att jag lärt mig en hel massa (kunde inget alls innan), mindre bra för att tempot var lite för högt för några av oss. Jag hade behövt mer tid att hinna laborera själv, pröva sig fram genom att göra egna animeringar. Nu blev det en enda stor genomgång i raketfart. Inte ens jag som är en van antecknare hann med att både lyssna, anteckna och jobba på datorn samtidigt.
Men, men... nu har jag grunderna i alla fall. Precis som med så mycket annat handlar det ju om att jag själv måste jobba, ge mig tid att faktiskt tränga in i världen Flash. För den är fascinerande, det är det ingen tvekan om. Förhoppningsvis får ni snart se något bevis på mina nya färdigheter här. Watch out!















Ordpilots blogg